Älskade barn och min inspiration. Om du bara visste hur älskad du är. Och det kommer du alltid vara.
Jag ber varje dag att du aldrig ska glömma hur mycket jag älskar dig. Och jag hoppas att du alltid ska minnas den tiden vi hade innan detta bröt ut.
Och jag hoppas verkligen att du kommer ha kvar din vishet och godhet. För med den inser du en dag att jag aldrig gav upp. Jag har kämpat för dig från dag ett. Och jag har lovat att jag ska göra allt jag kan för att få dig hem igen. Hem till mig, där du hör hemma.

Det är när du tittar med dina otroligt vackra ögon på mig som jag känner äkta kärlek. Den är villkorslös och djupare än de djupaste hav.
Det är när du skrattar jag får höra den ljuvaste av musik. Finns ingenting jag älskar mer att lyssna på.
Och det är när du lägger din hand mot min kind och smeker den jag känner trygghet. För det är när jag känner den strykningen så vet jag att du är verklig och inte bara en dröm.
När jag äntligen får hålla din lilla späda kropp i min famn så känns det som om tid och rum stannar upp och det finns inget större än oss.

Du finns ständigt i mina tankar och i mitt hjärta. Och jag vet att en dag så är det du och jag igen. En dag står vi där, starkare än någonsin.

Skrattar som en hyena, tårarna sprutar och magen gör ont. Det här är ju så roligt! :)

Det började helt seriöst. Men med samma takt som tröttheten började ta över, i samma takt upphörde allt som en gång börjat seriöst.

Text för varje bild kan du läsa under respektive bild.

Här var jag seriös och ansträngde mig verkligen.
Det här skrev jag till min speciella skatt! :)

Här har det börjat spåra ur...

Och här är jag ännu tröttare.

Nu har det börja brunnit ordentligt.

Nu är det kört...! :o

Jag vet väll inte om detta är poesi. Men jag har haft det väldigt roligt om jag ska vara ärlig! :D