Ett ögonblick av tro,
när hela världen är så underbar att ingenting gör ont.
En liten stund av ro,
jag får ett leende,
mitt hjärta kommer aldrig mer va tomt.
Det finns bara varmt i människan,
människan kan,

Nu har det landat en ängel,
hon la sitt liv i min famn,
i hennes ögon kan kärleken le,
en verklighet,
(vandrar i en värld)
som bara änglar kan se.

Min tanke blir en tid,
där jag är trött och grå
och året känns i varje steg jag tar.
Då går hon där bredvid,
ett litet leende av längtan efter allt hon har kvar.
Hon ser inget ont i människan,
människan kan,

Nu har det landat en ängel,
hon la sitt liv i min famn,
i hennes ögon kan kärleken le,
en verklighet,
(vandrar i en värld)
som bara änglar kan se.

I hennes blick står det skrivet,
det finns en mening med livet,
människan kan,

Nu har det landat en ängel,
hon la sitt liv i min famn,
i hennes ögon kan kärleken le,
en verklighet,
(vandrar i en värld)
som bara änglar kan se.

Nu har det landat en ängel,
hon la sitt liv i min famn,
i hennes ögon kan kärleken le,
en verklighet,
(vandrar i en värld)
som bara änglar kan se.

Kan vara en av världens vackraste låtar! :)

Söndag den 9 juni klockan 17.09

Det är dagen och klockslaget då du kom till världen vackra Alicia Elisabeth Karin Eriksson.

Det var den andra gången i livet jag kan säga att det var "den lyckligaste dagen i mitt liv"
Du var älskad redan innan vi visste vem du var.

Underbara Alicia, jag hoppas att jag får hålla din hand igenom livet. Jag kommer aldrig att släppa din hand. Som din moster så kommer jag alltid finnas där. Spelar ingen roll om det är glädjens tårar eller sorgens tårar så finns min famn och mitt stöd. Vi kommer få många skratt tillsammans och det finns inga problem vi inte kan övervinna.
Tillsammans är vi starka . Skulle vilja påstå att med all kärlek och allt förtroende kommer vi vara oslagbara.

Jag tänker inte önska dig ett smärtfritt liv, det vore elakt.
Jag önskar dig ett liv med många gropar och gupp. Jag vill att du ska få känna på alla känslor. Det är alla hinder vi övervinner som gör att vi växer som individer och blir starkare. Så jag önskar dig ett liv med alla svårigheter som kommer med det. Och jag tänker inte lyfta dig över dom. Jag tänker hålla din hand hårt och gå bredvid dig som en trygghet att falla tillbaka på.

Du har en mor och en far som älskar dig så innerligt. Och dom kommer heller aldrig släppa din hand.

Din mor är en otroligt kärleksfull människa som kommer lära dig att älska. Hon kommer lära dig att bli en stark kvinna.

Din far en av dom mest humoristiska personer jag träffat. Han kommer att lära dig att le och skratta. Han kommer att lära dig hur du möter problemen istället för att gå runt. Han är en man med många erfarenheter som du kommer ha hjälp av.

Du kommer ha din moders skönhet och din faders glimt i ögat. Du kommer att bli en lika vacker kvinna på insidan som på utsida

Det började helt seriöst. Men med samma takt som tröttheten började ta över, i samma takt upphörde allt som en gång börjat seriöst.

Text för varje bild kan du läsa under respektive bild.

Här var jag seriös och ansträngde mig verkligen.
Det här skrev jag till min speciella skatt! :)

Här har det börjat spåra ur...

Och här är jag ännu tröttare.

Nu har det börja brunnit ordentligt.

Nu är det kört...! :o

Jag vet väll inte om detta är poesi. Men jag har haft det väldigt roligt om jag ska vara ärlig! :D

Sitter i drömmarnas värld, helt utpumpad på krafter och det enda jag orkar lägga kraft på Är att tänka på dig och det skänker ny styrka. För ditt härliga leende får min vardag att le och skratta. Så fortsätt vara dig själv, så ger du mig kraft att fortsätta stiga upp och ta dagen med storm!

2013-09-05
Kl 15.01

:)

Jag var på väg in i duschen men kom aldrig så långt. Sitter på bron och stirrar på den där förbannade skylten och hoppas att varje gång jag hör en bil svänga in på parkeringen och gruset sjunger under däcken så ska det vara du. Jag försöker inbilla mig att det är en dröm och att Jade snart rundar hörnet på huset, då vet jag att du inte är långt efter.
Jag tänder en till cigg, lutar mig mot räcket och blundar... Jag tänker på dom små snarkningarna jag hörde från sängen i fredags och känslan att krypa ner under täcket bakom dig. Att få hålla om dig och att få titta på dig när du sover, jag tittar tills ögonen inte klarar av att vara öppna mer.
Känslan när min hand smeker din kropp och den värmen du får mitt hjärta att känna.
Jag öppnar ögonen och tar ett bloss och tittar upp, ut i det oändliga och kan inte låta bli att känna sån tacksamhet att jag faktiskt fått chansen att dela min vardag med dig.

Efter igår kväll så är jag inte så rädd längre, inte för nått faktiskt. Ser fram emot den dagen då vi faktiskt kan ligga på bänken, framför fontänen. Du med en bok och jag med en bebis i magen. Jag ser faktiskt fram emot att få visa världen att mitt hjärta tillhör dig och att ringen som symboliserar evighet även symboliserar dig och mig.

Jag sitter fortfarande kvar på bron, rumpan börjar bli kall av allt regnvatten på bron. Och det gör ont i magen av saknad. Jag började sakna dig redan igår kväll, känslan gjorde mig matt och att få somna i din famn var helt underbart.

Helt ärligt så känner jag en tår som vandrar ner för kinden och jag tar ett djupt andetag. Försöker inbilla mig att tiden går fort tills vi ses igen. Och vid det här laget inser jag när jag tittar på cigaretten att jag knappt rökt och cigaretten brunnit ut.

Saknar dig...

2013-09-01
Kl 12.30

Stjärnorna lyser som små eldflugor på den svarta himmelen. Jag har plockat fram vinterjackan, kvällarna blir allt kallare och jag känner mig frusen utan dig.
Jag tittar upp och undrar om stjärnorna lyser lika klart hos dig. Jag funderar på vad du tänker när du sitter där, där borta, långt från mig...

Jag sluter mina ögon och tar mig tillbaka, tillbaka till dig. När jag blundar kan jag känna hur din hud smeker mina kalla fingertoppar. Hur din värme nästan bränner mot mina fingrar. Jag blundar nu ännu hårdare och kan nu höra hur du andas och lukten av din varma kropp blir tydligare.

Jag öppnar mina ögon och ser att stjärnorna fortfarande lyser lika klart. Funderar på hur länge jag var borta, hos dig, hos min andra hälft. Men egentligen spelar tiden ingen roll.

Jag försöker ännu en gång blunda och ta mig iväg från verkligheten.
Mina ögon är tråkigt nog för trötta så reser mig upp, stänger dörren efter mig och låter jackan falla handlöst ner mot golvet. Jag orkar inte ens vara rädd längre.
Jag går sakta mot den kalla och tomma sängen och önskar att du låg där och väntade på mig.

Tyvärr ligger inte du väntar, där står bara den renbäddade sängen och hånar min saknad efter dig.
Jag har nu krupit ner under täcket, jag omfamnar kudden och ligger här ihopkurad under täcket. Jag är så matt men kan ändå inte känna ro att somna. Inte när känslan av att ensamheten slukar mig.

Jag vet att du ligger och sover. Du är garanterat på en bättre plats än mig nu.
Jag tänker på dom små snarkningarna som plötsligt kommer och jag kan inte låta bli att skratta till. Det är dom snarkningarna jag vill skratta åt, det är din hand jag vill hålla genom livet och alla dess prövningar som kommer. Men lova att inte släppa min hand, även om jag ibland kanske kommer vara svår att älska. För det är när vägen är som gropigast jag behöver dig som mest.

Jag Älskar Dig

2013-09-03
Kl 02.47